hon är borta. hon vandrar inte kvar på denna jord med oss.
det lämnar spår.
och är folk så puckade och tror att bara för jag inte gråter jämnt så har jag "kommit över det".
well,.... guess again. att gå omkring att låtsas som inget har hänt är ett försvar.

men att jag förväntar mig lite respekt, låt oss säga att jag vill inte skiljas ifrån en vänn som ovänn för jag är extremt rädd för döden, är det för jävla mycket begärt??


tydligen.