Ja tänkte försöka övertala en viss herr väska att fixa om här, och iochmed det så tänkte jag även förändra lite saker.


För grejjen att jag faktiskt är av, betyder att ja måste lagas och förändras, vilket jag själv måste göra. Så saker överallt måste ändras. Så vi kan ju börja här.

små steg till dom stora?
Eller vad vet jag.

jag vet bara att någonting måste hänga, för virvelvinden jag sitter fast i just nu drar mig inte åt rätt håll, om man säger så. Valen jag har gjort på senast.. känslorna jag nästan tvingat på mig själv, det är fan inte normalt. Ingenting av det här är normalt, jag utsätter mig själv för situationer, som jag redan innan vet kommer skada mig.
Vissa människor tror att dom är så svåra att läsa, men det är ju som å titta på ett glas vatten, helt genomskinligt.
Och även fast ja redan innan vet det, så faller jag i fällan iallafall. Och hur jävla dum är man inte då?..

Det är inte som att ja är förvånad.. Mer förvånad över mitt eget agerande, och min inkapacitet att lägga av.


Nånstans känns det som att detta inlägget avslutas klockrent med orden

"Just gonna stand there and watch me burn
But that´s alright, because I like the way it hurts"