Förvirring ja.. känns som ett evigt stadium i mitt liv alltså.
Jag kan inte ens sätta ord på hur det känns just nu.. det känns förjävligt, fast ändå bra? eller inte? Kanske? Jag har då ingen jävla aning faktiskt.
Kan ju skita sig.. och det behövs ju verkligen..

Eller så. Ja. Ja hade väll kanske inte så mycket vettigt å säga egentligen nu när jag tänker efter.


Jag ska lägga mig å kramas med täcket å hundarna å hoppas på att ja vaknar i tid imorgon så hundarna får en ordentlig morgonpromenix.


m e n   j a g   s a k n a r   n å g o t   a n n a t .  .  .