Snart ska jag hitta den jag är.


Sitter på altanen å lyssnar på melissa horn.
allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.



en sak.. när man varit tillsammans så länge, och bildat ett så pass stort liv ihop, och spenderar varenda dag tillsammans. När det då tar slut. Ja, det känns som om jag har förlorat mig själv.
Just nu är jag ingenting, jag är identitetslös.
jag tror det är därför jag känner mig så avtrubbad.

Jag saknar honom varje sekund, jag drömmer om att få ligga i hans armar och känna att allt är bra nu.
Men han vill inte ha mig mer.

jag måste alltså skapa mig ett nytt liv.
ett liv jag inte vill ha.
Det är klart att det tar tid å skapa isåfall.


Den dagen han kommer med en annan. Jag vet inte hur jag ska klara den dagen. För då är det över, på riktigt. Och jag kan inte låta bli att känna att det redan är så.

Och lägenhet. Jag vill inte ha någon annan än mitt radhus. Och jag vill aldrig dela någonting med någon annan.


Jag fick förmodligen vikariatet hos erik, det blir helt klart nästa vecka. Och jag kan inte ens känna mig glad. För när jag fick beskedet ville jag ringa två människor.
Lina, och han.
det slår mig gång på gång, att dom två människor som betytt mest för mig, har jag förlorat, på ett eller annat sätt.

Och jag vet inte hur jag ska komma ut på andra sidan helt..
Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv å duscha.
För å sedan gå tillbaka till att tycka synd om mig själv framför en störtlöjlig film.