jag... jag... jag..


Jag ORKAR INTE MER


JAG KAN INTE TA MER
JAG GÅR SÖNDER
JAG BRYTS I TUSEN BITAR






... och ändå är det en dag imorgon
som man måste ta sig igenom.
Varje jävla äckliga minut måste jag andas.






För om jag gick så skadade jag fler människor än vad det är värt.
vart går gränsen? gränsen emellan min smärta och deras smärta för att jag inte existerar?


..........

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAN ÅÅÅÅÅÅNGEEEEEST