aaah. Det händer för mycket samtidigt. Jag hinner ju inte andas
och jag kan inte dela det med den jag älskar
och jag känner mig ganska okapabel till å vara glad.

Med lägenheten är defenitivt min nu, kontraktskrivning 5 juli
Det är bra, och dåligt. För jag vill inte bo själv. Jag vill bo i mitt underbara radhus med mina underbara hundar, och honom.. :/

Jobbet är mitt, i 12 månader. Det betyder alltså att jag kommer ha en säker inkomst, vilket jag aldrig aldrig aldrig har haft. Inge mer stress om att 0kr kommer in på kontot.
Visst, lönen är inte flott och det kommer bli JÄVLIGT snålt leverne framöver. Men det är en lön.


Alfakassan beviljade mig, dock MKT MKT lägre ersättning än jag hade kunnat drömma om.. Men det är alltid något.

Aktivitetsstödet blev högre efter lite klagomål. Fick maxbeloppet där. Det är ju bra, men 320:- /dag är fortf inte mkt för slitet man gör.
Men jag förhandlade till mig ledighet, skulle jobbat idag, mån,tis,ons sen skulle mitt vik börja
Fick ledigt idag och måndad, tisdag. Så jag hinner andas lite innan vik. börjar..

Men jag vill bara att allt ska stanna. Jag vill skrika STOPP, jag klarar inte av det här.
Jag har ingen kapacitet över för å ta hand om någonting alls.


Ska ner på stan ikväll å sätta mig på en uteservering med mina underbara vänner. Ventilera lite. Det behövs, väldigt.